Baryton-Eufonium

eufonium

Eufonium är ett bleckblåsinstrument med en sällsynt vacker klang och det antyder också namnet. Eufonium härstammar nämligen från grekiskans euphonos (välljudande). Då andra blåsinstrument som valthorn och trombon ligger i ungefär samma tonläge som eufonium ges den emellertid inte så ofta plats i symfoniorkestern. Istället återfinns den i större blåsorkestrar, där den inte sällan tilldelas solopartier

Det mjuka ljud ett eufonium åstadkommer har till en stor del sin grund i instrumentets borrning. Istället för ett cylindrisk interiör (som en läskburk) är borrningen konisk (jämför med koner som används vid t.ex. en fotbollsträning). För att åstadkomma olika tonhöjder används de fyra ventilerna. Dessa ger det inblåsta ljudet olika volymer att vibrera i.

Omfånget hos ett eufonium är mycket imponerande då det överträffar exempelvis fagottens. Detta är mycket tack vare den långa, fjärde ventilen. Hela fyra oktaver kan potentiellt spelas, från kontrabas-F till tvåstrukna F. Den mjukaste klangen ligger dock i området runt lilla A (strax under nyckelhåls-C).

Eufonium härstammar förstås från många äldre blåsinstrument såsom 1500-talets serpent. Det brukar sägas att den version som mest liknar dagens eufonium utformades på 1870-talet av britten David Blaikley. Det har emellertid genomgått många förändringar sedan dess.

Romeles barytonsektion:

Kristina Lanthén – eufonium
Susanne Claesson – baryton