Tuba

tuba

Tuban utgör basstämman i bleckblåssektionen och det är ett minst sagt häpnadsväckande instrument med sitt enorma klockstycke.

Dagens tubor är koniskt borrade, och för att det ska låta om den blåses luft in via munstycket. Den passerar sedan tre ventiler som kan användas för att ändra tonläge, och vidare ut i det väldiga klockstycket. En intressant detalj med tuban är att musikanten som spelar instrumentet använder mer luft än till något annat bleckblåsinstrument, men han måste inte applicera ett lika stort tryck som i de andra blåsinstrumenten

Tubans föregångare har ett intressant namn – ofikleiden. Det var den som togs i bruk när man ville tillföra djup till bleckblåssektionen fram till någonstans runt 1830-talet, då tuban började utvecklas av instrumenttillverkare i Tyskland. Wilhelm Friedrich Wieprecht, en dirigent och musiker från tidigt 1800-tal, brukar få kallas själva uppfinnaren av tuban, även om han fick god hjälp av sin landsman Johann Gottfried Moritz, som patenterade instrumentet år 1835.

Romeles tubasektion:

Sixten Rehbinder
Andreas Hermann